När vinterns kalla nätter, Fryser oss samman.

Som en själ i ett regnet, flyter vi omkring bland deras hat.

En tisdags eftermiddag när allting mörknat.

När hennes hopp svämmat över, Och det lilla hon ser är det ljus.

Det ljus som barna ögon lyser upp med en himmelsk varm sång.

I det blå.

Kom ihåg det vi sa, Det vi en gång lovade.

Våra barn vi håller kärt men ändå inte når.

När vi sitter ensam på perrongen och väntar på nästa tåg.

Vår ensamhet den växer, Men ändå står de kvar.

När han ger mig inspiration och ett torn fyllt av hopp.

När flickan du träffade inte längre har ett leende.

Som en sol utan ljus, När stjärnorna inte längre blänker.

Finns du kvar på samma ställe där jag hittade dig.

En sommarkväll i Juli när allt var uppenbart.