tänkte skriva några rader, men jag vet inte hur jag ska börja.
och inte hur jag ska sluta.

min saga om lyckan, min dröm som blivit sann.
är det fel att släppa in någon tidigt?
att inte riktigt veta vad som ska hända.
eller nej, du vet exakt vad som kommer hända.
du vet exakt hur slutet ser ut.
ensam och övergiven
själen är sönderriven och tyst.
du vet inte riktigt åt vilket håll du ska se åt längre.
blivit van, blivit sedd som den som står kvar.
du vet exakt hur dom kommer säga och hur dom kommer tänka, men det är inte det som är problemet.
problemet är att du aldrig får veta varför?
varför sagorna alltid slutar på detta vis, du får aldrig höra historien från personen i fråga
du får aldrig veta varför.
ensam kvar ligger du, rotar upp alla gamla sms, försöker gråta men det är för torrt, själen är uttorkad för längesedan.
drar upp några bilder på datorn, smeker bilden på skärmen och blundar.
du var min för ett tag, du var min för en tid.
ibland funderar jag på vad det är för val jag gör.
alla är fel. alla är FEL.
är jag så lite värd att det blir samma sak varje gång?
innan jag träffat dig funderade jag inte speciellt mycket på framtiden.
det fick komma och gå,
när jag hade träffat dig låg jag och funderade på om det var rätt
du var inte alls min typ, jag var alldeles för kräsen.
men under tiden blev du mer och mer min, jag kände.
du gav mig helhet, du gjorde mig synlig.
och nu i efterhand ligger jag i mörkret och ser dig framför dig.
jag ser dig, jag saknar dig.
jag ser allting nu som jag aldrig såg förut
jag ser att du betydde mer än vad jag trodde.
och jag ligger fortfarande kvar och har 100 frågor i mitt huvud.
jag vill ha svar på våran saga.
jag vill ha ett lyckligt slut