Jag ligger och hör hur regnet faller mot fönsterbrädan.
Egentligen borde jag sova nu men mina funderingar spökar.
Är det någon som tänker dessamma? Eller är man alltid lika ensam i tankarna.
Tankarna om allting, Den livsstil man lever med, Den glädjedödande och den glädjeskapande.
Om jag fick, Skulle jag bli fri dessa tankar på en gång. De har gjort nog i mitt huvud nu.
Varför såra när man kan älska? Men varför älska när man kan hata?
Sant, eller hur?